tisdag 28 april 2009

Ett orike och atta strapatser senare.

Hej!
Vet inte om ni minns oss. Sara och Anne heter vi. Vi ar pa resa i Indien och har vari nast intill totalt isolerade i arton dagar men nu ar vi tillbaka i civilisationen efter helt fantastiska upplevelser i oriket Andamanerna och Nicobarerna. Ska snart beratta.

Sa gick resan. Sist vi skrev var vi i Hampi och skulle ut pa var mera hardcore tagresa i sleeper class till Chennai. Resan gick finfint och vi klarade oss undan alla tanktbara elandigheter som nen tagresa skulle kunna bjuda pa. Vi spenderade en dag i Indiens fjarde storsta stad, Chennai, pa ostkusten. Chennai ar en grovt nedsmutsad, men dock ganska sa trevligt stad. Vi vandrade runt staden och kande oss nast intill doda pa grund av varmen, vasterniserade i ett hypermodernt kopcentrum och valdigt utlandska pa en av sodra indiens storsta restaurangkedjor dar vi at en 18-skalars thali och Anne blev formanad av en kypare hur man minsann skulle ata thali (han tog en skopa curry, rorde ihop det med riset och pekade att det var sa man skulle ata). Aventyren tog ungefar en dag och var mycket uppskattade. Sen var det dags att bege sig.

Efter tva timmars flyg anlande vi Port Blair, huvudstad, pa Andaman Islands. Gemytligt och litet, med VATTEN vatten och ater vatten. Andamanerna och Nicobarerna ar ett orike som bestar av ungefar 500 oar. Blatt vatten, nae turkost vatten skulle man kunna saga och miltals med vit sand. Fran flygplatsen i Port Blair, efter en timme indisk byrakrati och tva stamplar senare begav vi oss till farjeterminalen och hann med sista baten for dagen till Havelock. Vart kommande hem for tva veckor fram over. Efter dessa tva veckorna kande vi ett uns av rastloshet och begav oss till an mindre o, Neil, dar antalet turister kunde raknas pa vara 20 fingrar. Vi har haft det fantastiskt och levt oliv. Vi badade, solande, brande oss, badade lite till, at fisk, sag fisk nar vi snorklade i nagot som kandes som ett akvarium, traffade manga trevliga manniskor, vi skrattade, grat en skvatt, kopplade av, vaknade vid halv sex pa morgnarna av galna tuppar och an galnare valkampanjer, var lite magsjuka, lag i hangmattor, gick i djungeln, blev bitna av myggor, flugor, myror och andra insekter, at annu mer mat, hangde med lokalbefolkningen i byn, kastade oss undan for galna jeepforare, drack lite ol och badade annu mer. Det har varit fantastiskt och atminstone en av oss ar sakra pa att atervanda dit en vacker dag. Men alla semestrar har ett slut. Och aven om var semester inte ar slut pa lange sa tog sa smaning om semestern pa Andamanerna (nagot som liksom inte riktigt kanns som Indien) och det var dags att atervanda till fastlandet.

Igar kom vi tillbaka till Chennai ooch vart nasta mal, dar vi berfinner oss nu, var Puducherry (Pondycherry tills for tva ar sedan). Resan dit var den varsta i mannaminne. Den gick i dodens tecken skulle man kunna saga. Med uns av dodsangest pa grund av en halvsovande busschauffor, ett antal skrik at busschaufforen fran Saras sida och en beskadad motorcykelolycka dar vi inte vill tanka pa utgangen (ingen ambulans i sikte), ett antal man som lugnade oss genom att saga att det basta var att be och tva beskadade likparader (hinduer bar runt sina doda innan de branns vid en cermoni) anlande vi Pondy (halvgratandes och lyckliga over att vara helskinnade).
Kara Pondy. Lugn franskinspirerad stad (da det var en fransk koloni) vilken inger en valkomnande kansla med sina parker, breda rena gator och Sri Aurobindo Ashram, som ar nagot av en institution.

Har ska vi spendera tre dagar innan vi beger oss till Trivandrum i Kerala for att halsa pa familjen Thomas.

Vi lever, vi ar lyckliga, vi har halsan undantaget en slang av magont fran Annes sida och en slang solsting fran Saras sida, vi saknar alla er dar hemma och den svenska varen. Ta hand om er!

Kram och Karlek,
Sara (vid pennan) och Anne, Puducherry, Indien.

måndag 6 april 2009

Resans strapats nummer 3.

Tagresan gick bra.
Ett aventyr som alltid. Men lyx och en kvinnlig ingenjor fran Pune som glomde hoppa av sitt tag nar vi visade henne bilder fran Sverige, ett gammalt par som sag nyforalskade ut och tog oss till sina hjartan nar vi ville bjuda dom pa te.

Tagresan gick bra, men an var vi inte framme vid var destination Hampi.
En tagresa och tva bussresor senare hade vi sett andra delar av Indien an den Mumbai hade att erbjuda. Forsta tagresan Guntakal-Bellamy bjod pa uppstandelse fran lokalbefolkning av sallan skadat slag och vi blev nastan av med saval Lonely Planet som tagguide, men pa kopet blev vi bjudna pa bade det ena och det andra. Synd ar att vi hundraprocentigt inte vagar lite pa vara magar (trots att Anne aterhamtat sig och Sara annu inte blivit sjuk (ta i tra!)) varfor vi snallt var tvugna att avboja erbjudanden om diverse indiska frukostlackerheter. Bussresorna Bellamy-Hospet, Hospet-Hampi var skumpiga och smutsiga som sig bor. Sara njot, Anne var smatt radd att vi skulle komma vilse men slogs av charmen i att aka lokalbuss.

Hampi. Hett. Heligt. Haftigt.
For er som hort Sara tala om Hampi innan sa har hon ungefar samma kommentarer som innan. Nastan religiost intryck av alla stenformationer och de hundratals tempel som finns att skada. Vi har i allafall sett ett femtiotal, i sallskap av ett tysk-schweis-osterikiskt par, och blivit erbjudna att se ytterligare hundratals av rickshawforare som gor allt for att tjana pa de relativt fa turister som ar kvar. Hett ar det, som bara den. Men med en siesta under ett gigantiskt mangotrad ar det finfint. Hampi ar haftigt.

Nu till morgondagen.
Hampi-Chennai pa natttag lte mer hardcore den har gangen. Sleeperclass utan AC, utan fonster, med en annan del av Indien in genom fonstret. Vi anlander, om allt gar som det ska, till Chennai pa onsdag morgon for att flyga till Andamanerna pa torsdag.

Vi tanker pa er alla och onskar att ni njuter av varen sa mycket ni kan at oss ocksa.
Puss Puss

Anne och Sara, Hampi, Indien.

fredag 3 april 2009

Magproblem

Inatt hande det. Ungifar klockan elva vande det sig i min mage och jag kraktes upp allt det jag hade atit till middag. Lite besvarligt men det gar over. Speciellt nar man har en sadan fin van som sara med sig som ser till att jag far i mig resorb, alvedon, mjolksyretabletter och allt jag kan tankas behova. Nu ar hon och handlar och jag sitter har och tar det lugnt med nara till toalett. Vi ska trots detta aka taget klockan tva men jag tror att det ska ga bra. Just denna gangen har vi bokat ett lyxtag med AC och det ska bli skont att komma ivag. Hoppas bara att magen inte ska kranga allt for lange.
Over and out
Anne mumbai indien

Resans dag tre

Vi aker lokalbuss i Mumbai. Det ar svart for vi har ingen mojlighet att veta vart de gar om vi inte fragar nagon och tidtabeller ar inte att tala om, men det ar ett helt fantastiskt satt att ta sig fram pa. Man har inte manga sekunder pa sig att hoppa in genom den oppna dorren och om det ar mycket folk kanske man inte kommer med alls. Ibland kor bussen namligen innan alla ar ordentligt pa. Idag nar vi akte korde bussen pa en vattenlevereringsbils backspegel. Det blev en liten dispyt men sadant far man leva med.

Annars har dagen inneburit ett besok pa Crawford market med mycket pastridiga forsaljare men goda bananer och mango. Darefter for vi i en taxi till Haji Ali moske. Ute pa en lang stenpir ligger denna moske dar vi blev fotade tillsamans med en indisk mamma och med nagra kvinnor som tydligen kom fran sydafrika. Var hudfarg vacker intresse.

Imorgon bar det ivag med tag mot Hampi. Det ska bli skont att for tillfallet komma ifran denna svettiga galna stad for just nu siktar vi mot de vackra stranderna pa Andamanerna.

Anne och Sara, Mumbai, Indien

torsdag 2 april 2009

En forsta rapportering fran landet dar det hander.

Vi kom fram.
Forsta taxifarden upplevdes med skrackblandad fortjusning.
Forsta stallet dar vi bor, ar en metropol for backpackers.
Forsta frukosten intogs med stor belatelse.
Forsta manniskan som gav en puja, bon, ville ha 200 rp.
Har ar varmt, trangt, kaosigt och helvilt.
Vi mar bra.

Aterkommer nar internet speedat upp ett antal byte.

Puss.